Livränteanstalten Hereditas var ingen ny uppfinning när den grundades för över 100 år sedan, 1905. Men ett unikt inslag lanserades för första och enda gången med en ärftlig livränta. Denna bärande idé cementerades med det latinska namnet Hereditas, som betyder arv.

Enbart i Finland fanns börjande från 1857 fem andra livränteanstalter. De kan med fog sägas ha varit föregångare till det finländska livförsäkringsväsendet, i viss mån också till pensionsförsäkringssystemet. I sin senare verksamhet kom de allt mer att likna sparkassor.

Vill man finna det första dokumenterade ursprunget till livräntetänkandet får man gå tillbaka till romarna på 200-talet e.Kr. I mitten av 1600-talet lanserades en egenartad livränterörelse, en korsning mellan vadslagning och livförsäkring: en grupp ungefär jämnåriga personer förenades i en fond, vars avkastning årligen delades mellan dem som överlevde. De som levde längst kunde med tiden påräkna stora årsinkomster medan de som föll bort tidigt fick en blygsam utdelning och deras arvingar blev lottlösa.

Denna livränteidé nådde också Norden och stod modell för det första livränteföretaget i Finland. Lifränteanstalten i Åbo blev faktiskt 112 år gammal innan den i slutet av 1960-talet avvecklades. Då hade större delen av delägarna avgått på naturlig väg och det mot inflationen oskyddade kapitalet krympt till ett minimum.

I motsats till de fem andra livränteanstalterna har nykomlingen Hereditas frodats och mått bara bättre med åren. Anstaltens grundidé var från början märkligare än vad som riktigt uppfattades vid starten: en sparform med möjlighet till fortlöpande livränta för den första insättaren och efter dennes död en ärftlig livränta från släktled till släktled. I Hereditas verksamhet finns därmed en fortlevnadsprincip inbyggd. I och med att insatt kapital inte kunde återtas, förskingras eller utmätas blev det till ett boägg som med åren fått guldglans.

Men utan lyckad och räntebärande förvaltning av insatta medel hade Hereditas aldrig klarat sig genom den omstörtande samhällsförändring och de kriser som Finland genomgått under 100 år: från ett ryskt, underkuvat storfurstendöme till en av krig hårt prövad självständig nation. Två världskrig med galopperande inflation och tider av ekonomisk recession hade fått Hereditas på fallrepet om inte insättningarna hade varit värdebeständigt placerade i fastigheter och börsaktier.

”I Hereditas ledning har alltid funnits ekonomiskt sinnade personer med känsla och ansvar för det ursprungliga arvet.”

Anstaltens unika idé om ärftlig livränta skapades av konsul Gösta Sundman, en innovativ mångsysslare på sin tid. När han gick bort 59 år gammal 1914 efterträddes han av nya, långvariga ledare med dynamisk förmåga att förkovra kapitalet. En av dem, fil.mag. och apotekaren Gösta Salingre fanns med bland de ursprungliga 30 stiftarna. Efter att ha medverkat redan i den första direktionen verkade han från 1927 till sitt frånfälle 1943 som ordförande. Under denna tid förvärvades de första fastigheterna och industriaktierna, varmed livräntekapitalet skyddades mot inflation och möjliggjorde senare uppvärderingar.

Samtida med Salingre och hans efterträdare som ordförande var kommerserådet Ane Gyllenberg. Under efterkrigstiden och fram till 1968 fortsatte han att skickligt utvidga den förmögenhetsmassa, som senare ledare så väl kunnat förvalta och förkovra.

En röd tråd under de senaste ca 20 åren har varit att vid sidan av s.k. säkra aktier från Gyllenbergs tid satsa på tillväxtaktier. Nokia blev det främsta och mest lyckade objektet. Efter att ha stigit månghundrafalt i värde har en del av Nokiainnehavet realiserats till förmån för s.k. avkastningsaktier. För Hereditas delägare har de lyckade placeringarna i utbyte gett kraftigt höjda livräntor utan tillskott av nya insättningar.

Även beträffande den operativa ledningen har Hereditas präglats av långvarig kontinuitet. Sedan 1915 har bolaget haft endast fem verkställande direktörer: Uno Westerholm 1915–32, John Palmgren 1932–55, Kaj Gylling 1956-2000, Patrik Lerche 2000-2016 och Henrik von Knorring från 2016.

Anstaltens företagsform ändrades till ett aktiebolag vid årsskiftet 2015–2016. Verksamheten fortsätter såsom tidigare.